Peptalk, 1999

Den svenska konstnärsduon Bigert & Bergströms intrikata mix av teknisk briljans och socio-politisk udd brukar ofta blända betraktaren, och Peptalk är inget undantag. Verket består av fyra podier, vart och ett krönt av en akrylhemisfär på vilka olika scener av människor inbegripna i ett slags hejaramsor är projicerade. Liksom i andra verk av konstnärerna, Looped Incubator och ”Kuvös för jordbävningar”, bildar sfärerna små mikrokosmos där fragment eller utdrag ur verkligheten belyses.

Det är en värld där världen är betraktad, och som i Foucaults epistemologiska analys skapar blicken makt. Ett återkommande tema i Bigert & Bergströms verk är att lösa upp gränserna mellan videokonst, skulptur och performance. Och i Peptalk har denna strategi ytterligare förstärkts på ett kongenialt sätt.

Backprojection-tekniken, där en fish-eye lins inifrån projicerar en rund bild på akrylhemisfären, är i sig självt en teknisk uppfinning utvecklad av konstnärerna och pekar på deras vilja att överskrida formella gränser.

I Peptalk möter vi fyra olika kategorier av människor: arbetare, ett räddningsmanskap, en kör och en grupp med kirurger. De manifesterar sin grupptillhörighet genom att skrika och sjunga olika ramsor. Social anknytning redovisas som i ett provrör, där ritualens befallande aspekter i våra relationer framträder i full tvetydig omfattning. En tätt knuten grupp kan självklart vara en källa till både styrka och tröst, men å andra sidan riskerar man att förlora sin individualitet och skapa en hotfull miljö för andra.
 Det sfäriska glaset transformeras från att vara ett osmotiskt filter som relaterar betraktaren och de betraktade till en befäst gränsdragning, ett aggressivt gränssnitt där existentiella och politiska dimensioner lämnar betraktaren i ett svävande läge.

Erik van der Heeg

Pep Talk
4-kanals videoinstallation, 7 min. loop
135 x 40 x 40 cm
Akryl backprojektion hemisfärer,
videoprojektorer, dvd-spelare, träpodier
Bigert & Bergström 1999

Filmer

Texter

Taggar

Ur Svenska Dagbladet 30/9 1999
Hans Hedberg: Symboliska gränssnitt
Galleri Mörner: Bigert och Bergström

Konstnärsduon Bigert och Bergström är kanske mest kända för sina klimatkammare, ett slags tält där betraktaren kan träda in och väldigt handfast konfronteras med olika typer av väderlek. Klimatkamrarna kom sedermera att representera Sverige vid världsutställningen i Lissabon 1998. Jag minns dem från en tidig presentation i Riksutställningars regi ute i ett obskyrt industriområde sydöst om stan. Ryktet som föregått evenemanget hade gett överdrivna förväntningar. Jag blev mot denna bakgrund, kanske orättvist, besviken. Min reaktion då var att tekniken knäckt gestaltningen och pumpat in för mycket luft i systemet.

Med minnet av denna invändning närmade jag mig den nuvarande utställningen och var tvungen att ompröva min inställning. Denna förändring genereras inte bara av den nedmontering i format och anspråk som de nya versionerna av klimatkamrarna på ett sympatiskt sätt profiterar på - de har verkligen krympt radikalt - utan handlar också om de symboliska värden som vunnits med denna förminskning och förvandling. Klimatkamrarna har transformerats från installation till objekt. Och tvärtemot den logik som vanligtvis är samtidskonstens har de, i mina ögon, blivit rika på detta skifte.

I galleriet finns fyra stående fundament utplacerade. Från toppen av varje fundament sticker en kuvösliknande sfärisk form ut. Inifrån fundamentet projiceras på denna form videofilmer som är filmade med hjälp av ett fisheyeobjektiv, vilket gör att film och den yta som filmen projiceras på är osedvanligt samstämmiga. Den sfäriska formen har karaktären av en ögonglob och dess yta blir det symboliska gränssnittet mellan inre och yttre verklighet, mellan idé och realitet, förhoppning och fakta.

Detta förstärks inte minst av innehållet i filmerna. Där samlas människor till aktiviteter som associerar till utställningens titel; Pep Talk. De utför rituella handlingar i grupp, går i ring, hänger på varandras axlar, balanserar på ett räcke med stöd från varandra eller sover i sovsäckar på rad. Deras besvärjelser av uppbygglig karaktär är inte alltid helt framgångsrika, det händer att de misslyckas. Men allt utförs jämte stor entusiasm med kameran som centrum och spänns sedan upp på denna ögonglob. Det är en förment skyddad, självtillräcklig verklighet som levs därinne, alternativt reflekteras i detta stumma, iakttagande öga.

I bägge fallen förlöses betraktarens leende. Exempelvis, sedda utifrån med en Guds blick, väcker människorna i dessa växthus den typ av fnissande ömhet som det patetiska har en förmåga att framkalla på tillräckligt stort avstånd. Invånarna ger ett fullkomligt verklighetsfrämmande intryck, likt en sekt upptagna av att stärka varandra med en gemensam lögn. På detta sätt ironiserar Bigert och Bergström också över den flåsande framgångsanda som karaktäriserat många vetenskapliga expeditioner till vår tid. Men framför allt kanske dessa uppbyggliga ritualer ändå fnittrar sig till något som gått förlorat för oss. De är trots allt besvärjelser om ett gemensamt hopp i en tid där det är svårt att hoppas tillsammans. Men detta hopp förvaras i något som liknar en kuvös.

Kontakt

Studio Bigert & Bergström

Adress:
Västmannagatan 73, ög
113 26 Stockholm

Epost:
post@bigertbergstrom.com

Mats Bigert
Telefon:
0708 57 86 52
Epost:
bigert@bigertbergstrom.com

Lars Bergström
Telefon:
0708 57 86 53
Epost:
bergstrom@bigertbergstrom.com

Representerade av:
Gallery Niklas Belenius, Stockholm

Galerie Barbara Thumm, Berlin
Cis Art Lodgers, Barcelona

 

Kommentarer, feedback eller förfrågningar? Använd formuläret för att kontakta oss.

Sök